När det inte handlar om dig. Det är inte du som har ont. De är en annan människa. En människa som du älskar. Vad gör man då egentligen? För det spelar ingen roll, ingenting du säger till den människan gör så att det slutar göra ont. Det ända du kan göra är att finnas där. Även om du har ont för att den människan lider. Så handlar det om den människan. Du känner dig så hjälplös och skulle säga och göra allt för att den människan inte ska ha ont längre. Det där onda, som känns ondare än vad ett brutet ben gör. Det där onda som vad du än gör ändå inte går bort. Det där onda som bara personen som orsakade det, kan göra någonting åt. Det är svårt och du känner dig så liten.